Låten är inte 8 minuter lång den är kortare det är bara det att den som har gjort videon har inte stoppat eller något när låten är slut.

Men ta er tid och lyssna på den för den är riktigt bra.

Ha det bäst och gott nytt år.

Tja!

Hejsan allesammans :)

Hehe det kanske är lite tidigt att skriva det nu men det kan bli så att jag inte hinner skriva det senare ikväll eftersom vi får gäster.

Hur som helst har nästan precis vaknat och sitter med ett glas apelsinjuice bredvid mig.

Längtar tills ikväll,det var tag sedan jag träffade L.Jag tror inte vi ska sjuta några raketer eller fyverkerier,jag vet inte vad ni kallar de.

Men nu ska jag göra lite andra saker,så vi ses.

Tja!

Hej allesammans :)

Så vad tycker ni om den nya headern som jag nyss har gjort.

Ja jag blev nöjd med den men den kommer nog snart att förändras men det var allt.

Tja!

Hej igen allesammans :)

Om ni läste mitt jättelånga inlägg igår så vill jag börja med att det var inte meningen att göra er deppiga eller ledsna men jag kände att jag behövde skriva ur mig lite saker igår.

Men nog om det nu ska vi skriva lite mer roliga inlägg men det kan ju hända att jag får en dålig dag,och då kan det ju vara så att jag vill skriva om varför.

Hur som helst imorgon är det nyår och då får vi gäster,om ni läser bloggarna i min menyspalt så kanske ni har märkt att det står Liindiss.I alla fall det är hon som hommer hit med sin moster och hennes man och de är vänner till oss.

Min älskade bäste vän vet jag inte riktigt vad hon ska göra men jag skulle tro att hon är med sin familj.Bilder kommer komma upp och vet ni vad.Ni borde verkligen läsa hennes blogg,alltså Sandras.Den finns i menyspalten och där står det Sway.

Hon kanske inte skriver så mycket men hin har gjort några inlägg den här veckan så läs den.

Men nu ska jag gå,så vi ses väl.

Tja!

PS! Vad ska ni göra på nyårsafton? 

Hej igen :/

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om och det känns inte som om någonting spelar någon roll längre.Det är som allt saknar sin mening och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det,det kanske inte ens går att göra någonting åt det.

Livet är inte menat att vara lätt och jag ljuger om jag säger att jag har det lätt.Att vara tonåring är aldrig lätt oftast och det fanns en tid då jag såg andra i min ålder styka med i den värld som jag inte ville leva i.

Jag såg de festa,dricka sig fulla och göra saker som de skulle ångra och aldrig kunna ta tillbaka.Jag såg de gråta,bråka och slåss men sedan var det andra som jag såg andas,njuta och bara leva i nuet.Jag såg de bara vara sig själva.

Vid de tillfällena ville jag vara precis som de sistnämnda.De fick det att se så enkelt ut att leva och jag ville också leva så lätt.Jag ville också bara kunna vara mig själv.Det var svårt eftersom jag redan var mig själv.När någon gjorde mig arg höll jag tyst och gick bara därifrån, begravde min ilska och lät den ligga och bygga upp sig inom mig som en sorts glöd,och det kanske var bra gjort men i slutändan så var det inte så bra.För den där ilskan började snart att fatta eld och när jag kom hem tog jag ut all den där ilskan på min familj.

Jag får det att låta som om det är slut på det men det är det inte,det är så inte öve med det.

Jag har så mycket ilska,smärta,tårar,rädsla och en massa andra känslor inom mig och det kommer fram till och från.Om jag lyssnar på en låt till exempel som kanske överför en viss effekt på mig så kan jag bara brista ut i gråt,bara sådär.

Det finns saker som jag är säker på att jag är just nu.Arg!Jag knyter nävarna och vill bara skrika rakt ut.Ledsen!Jag gråter och vill inget annat att skuta men jag kan inte.Smärta!Det gör ont inom mig när jag tänker på saker jag inte vill tänka på.Och till sist.Rädsla!Jag är så oerhört rädd.Jag är rädd för världen som finns utanför mitt fönster.Men framför allt är jag rädd för framtiden och...Jag tror inte att jag kan säga det men jag måste.

Jag är rädd för döden.Och när jag tänker på det så tänker jag på alla de personer som jag älskar och som jag en dag kommer att förlora.Det finns ingen som jag kan prata med detta om,inte ens dig Sandra.För skulle vi göra det så skulle det göra dig ledsen och det vill jag inte.

Så jag får låsa in det i en stor låda och begrava den inom mig.Den ska låsas ordentligt och jag kommer inte öppna den förrän jag känner mig redo.Livet är jobbigt och det är inte meningen att det ska vara lätt,det har jag förstått nu.Tårarna bara rinner nerför mina kinder men vad kan jag göra,det kallas livet och förr eller senare kommer jag att få möta det som jag fruktar mest.

Många frågar mig vad jag vill gå för linje på gymnasiet.Jag svarar samhälle men sedan frågar de mig jag vill bli.Då svarar jag jag vet inte.

Men jag tror jag ska sluta med det.För jag insåg när jag började att skriva det här inlägget att jag vill bli författare.Jag älskar att skriva och när jag skriver här på bloggen känner jag mig fri.Jag kan uttrycka mig hur jag vill och jag behöver inte oroa mig för att någon ska tycka att jag är konstig.

Jag funderar på att skriva en bok om mitt liv,ungefär och ta med de personer som är viktiga i mitt liv.Och när jag skulle beskriva personerna skulle jag välja orden med omsorg och bara skriva de så som jag uppfattade de.

Om jag skulle beskriva min allra bäste vän Sandra så skulle jag beskriva henne såhär.

"Hon brydde sig inte om vad andra tyckte och tänkte om henne.Hon gjorde som hon ville och tog iniativ om det behövdes.Hennes blonda hår låga aldrig stilla och hennes leende kunde få en att glömma vilka probem man hade.Ja hon löste allt med bara sin närvaro.För hon gav aldrig upp och med sin envishet fortsatte hon kämpa in i sista stund.En baddare på argumentation var hon också och med sitt sätt att prata kunde man inte säga emot.Jag visste att jag hade haft turen att möta hennes och bli hennes bästa vän.Det var en gåva som jag för evigt skulle vara tacksam för.För även om vi hade våra tvister så älskade vi varandra som bästa vänner ska göra och vi såg oss själva som systrar.Hon var min ängel och inte vilken ängel som helst,hon var min skyddsängel och det kommer hon alltid att vara.Det är hon fortfarande.Sandra jag skulle inte klara mig utan dig."

Jag vill kunna tro på att jag skulle kunna klara av att skriva en bok och det har nästan varit min dröm sedan jag lärde mig att skriva.Men jag har aldrig sagt det till någon för jag var rädd att de skulle tycka att jag var knäpp.Men nu vet jag vad jag vill så jag ska nog börja på den där boken innan jag hinner ångra mig.

Stjärnan på bilden här,den symboliserar Sandras och min vänskap som jag i mitt hjärta bär. 

En julklapp som jag fick av Sandra och jag ser henne på samma sätt.  

Baksidan på en annan julklapp och den stämmer perfekt på hur jag ser oss.  

Och detta är Sandra på pricken för hon vet för mycket av mig men detta är då framsidan på min andra julklapp. 

Snälla lyssna på den ni kommer inte att ångra er.Tro mig den är lugn och jättefin :)

Tja!