Hej hej allesammans :)

Lyssnar på en låte som väcker så mycket minnen men framförallt så var jag ju inne på internet igår för att jag hade tråkigt.Är ju fortfarande sjuk men hur som helst fastnade jag framför bilder på mitt favoritband.Och jag fann så många söta,sjuka,roliga och mest underbara bilder som jag förvisso har sparat på datorn.

Så Sandra när du ser det här och när vi känner oss bättre så måste du se de.Jag lovar att du kommer att älska de,för jag gör det.Men åhhh...Nu kom det bästa i hela låten Gap med The Kooks.

Jag älskar den låten men den är nog den mest sorgliga låt som finns.Om jag inte minns fel så ska jag ha lagt upp den här på bloggen men det var flera månader sedan.

Jag gråter nästan alltid när jag hör den för den får mig att tänka på alla de underbara och mest vackraste stunder jag har fått uppleva i mitt liv med de mest bästa personerna.Det är konstigt hur vissa saker kan påverka en här i livet.Jag gråter ju rätt mycket så jag tror att om någon skulle sätta på en låt som är lugn,sorglig och fin så skulle jag nog kunna brista ut i gråt.

Men det är inte så att jag sitter och storgråter utan mer som att några tårar trillar nerför mina kinder så de blir lite våta.

Låten,Gap,är skriven av Luke Pritchar,sångaren och Paul Garred,trummisen, och den är tillägnad till Lukes pappa och Pauls pappa.

Luke miste sin pappa när han var tre år och Paul när han var 18.Tydligen så hade Luke varit i tårar när de spelade in den här låten för första gången.Men en sak förstår jag inte.

Hur går man vidare från något sådant? Hur lär man sig att handskas med sanningen?

Jag skulle inte klara av tanken på att mista någon som jag älskar.Det finns nog inte så mycket man kan göra tror jag,annat än att acceptera det faktum att naturen har sin gång.

Men nu ska jag gå och vila om jag ska blir frisk men jag känner mig lite bättre idag.Fast det kan ju bero på att jag nästan käkar alvedon.

Vi ses.

Men hej allesammans :)

Om ni läste mitt förra inlägg så skrev jag ju att jag kände mig lite bätte och att jag skulle nog klara av att gå till skolan.Nå först och främst vill jag börja med att säga att jag är helt knäpp som ens tror att det skulle kunna gå.jag menar så som jag kände mig igår är det helt galet att jag skulle vara bättre idag och bra nog att kunna gå till skolan.Förstår inte hur jag tänkte egentligen men redan på första lektionen kände jag mig hängig och väldigt frusen.

Min bäste vän kände sig ungefär likadan som mig så vi gick ner till skolsyster men hon rådde oss att gå hem.

Så med andra ord,jag är sjuk så nu blir det tedrickning,sängarrest med lite film.

Men nu måste jag gå,ska vila tänkte jag.Vi ses.

Tja!

Lyssna och njut!

Godermorgon allesammans :)

Idag är jag extra gad och ärligt talat hade jag aldrig trott att det skulle hända."Eh...Okej,hon var ju jättedålig igår hur kan hon vara glad idag" kanske ni tänker nu men det är nämligen så att jag har blivit mycket bättre och jag känner mig pigg nog att orka gå till skolan idag också.

Igår var en riktigt jobbig dag eftersom jag mådde så dåligt men idag tar vi nya tag.Jag känner mig inte riktigt bra men jag är pigg.

Det är bara näsan och min hosta som sitter kvar.

Men sedan är det väl så roligt att man ska ha sin mens när man inte är riktigt hundra.

Fast om jag inte går så kommer jag att missa ganska mycket och det vill jag inte.För man missar mycket när man missar lite.Loggade in på twitter för en stund sedan och hade aldrig trott det om en person.Jag trodde inte att de höll på med sådana gamla saker utan att de skulle ha lite mer nyare och mer tekniska saker.

Men men saker och ting kan verkligen överraska en ibland.Lyssnar på musik och ska väl börja göra mig iordning strax,så vi ses.

Tja!

Hallå allesammans :/

Jag känner mig inte på toppenhumör och det är bara för att en dum och eländig förkylning attackerar mig från alla håll.Om jag inte hostar så snorar jag.Om jag inte snorar så käner jag mig yr.Jag ser ut som ett spöke men jag kan åtminstonen vara uppe och gå.

Det skulle kännas irriterande och små jobbigt om jag inte skulle kunna gå till skolan.Nej!Det får bara inte hända,jag har så mycket att göra.Jag måste skriva rent min novell,plugga till prov,skriva klart en uppsats till idrotten och jag vet inte vad som finns mer att plugga till.

Det ska väl vara franskan då men ändå.Sedan har vi gymnasievalet som håller på att ta kål på mig.Jag vet inte ens vad jag ska läsa för linje.ÅHHHHH

Okej nu lugnar vi ner oss...Hm vi gör ett mer muntrare inlägg.

Idag har jag varit i skolan och pratat,samt skrattat med några personer.

Men eftersom jag tog hostmedicin imorse,det är ju morfin i det,så har jag nästan sovit på lektionerna.

Men nu ska skicka över lite filer till en kompis så vi ses.

Tja!

Såhär ser man ut idag då.

Vi ses!

Host host!...Hej på er...Host host!...allesammans :)

Antar att ni förstår vad som har hänt.Japp jag har fått en släng av en irriterande hosta med rinnande näsa.

Men jag tänker inte missa skolan,inte när det bara är några veckor kvar till skolan.Ånej det kommer inte på fråga.Sitter här i alla fall med en tekopp med lite jordgubbste i,men tyvär så har det svalnat så mycket att det har blivit kallt.

Det finns ju mer i vattenkockaren men om jag dricker mer kommer jag få problem i skolan.

Ha redan hällt i mig ett glas med apelsinjuice samt tippat två mlmått med hostmedicin.Så jag borde klara av den här dagen.

Men jag har redan räknat ut att kommer jag fortsätta hosta såhärr mycket så kommer jag ha ont i bröstkorgen inom loppet av två dagar.

Höööö...Där kom den där trötta sucken som jag berättade om i det förra inlägget.Usch!Jag vill verkligen inte gå till skolan men jag måste och om jag ska komma till min framtid måste jag gå i skolan.

Ibland kan livet verkligen suga men sedan finns de där stunderna när man tror att allt är kört och så finner man alltid den där guldkanten.Okej...Alltid kanske inte var rätt ord men oftast så finner man en guldkanten.

Nåja måste gå men vi ses senare.

Tja!

PS! Ha en bra dag allesammans :)Och följ gärna min bäste väns blogg som hon har gjort om totalt.Kan starkt rekommendera den.

http://sway.bloggplatsen.se/

Men hej allesammans :)

Tänk dig att du suckar samtidigt som du andas ut.Det får ljudet hö...Eller hur.

Men tänk dig att den här sucken är mer en trött suck eller en njutningsfull suck.Tja det är inget jag kan speckulera mer i för jag vet inte riktigt om jag gör en njutningsfull suck eller en trött suck.

Det är så konstigt för jag har inte gjort någonting och även om jag skulle ha gjort det så vet jag ändå hur min kväll skulle ha blivit.

Men innan jag berättar hur den skulle ha varit måste jag får förklara varför den blir så.

Jo om du tänker dig att du och din bästa vän står så nära varandra att ni betracktar er själva som systrar eller bröder eller helt enkelt syskon.

Ni klarar av allt i vått och tort,ingenting är omöjligt sålänge ni är två som kämpar.

Nåväl om du umgås med någon sådan person en hel helg så är det ju klart att förgyllar ens vardag.Men sedan kommer söndagen den älskade vännen måste hem när tiden väl kallar.Sedan är det bara du kvar där.Ensam och uttråkad eftersom man vill ju inte umgås med sina föräldrar som är hur tråkiga som helst.

Egentligen vill du bara träffa din vän som du förvisso kommer träffa dagen efter.

Förstår ni vart jag vill komma någonstans.

Jag ska berätta.

Det spelar ingen roll om jag har eller inte har umgåtts med min Sandra en hel helg.Jag är ändå deppig senare på kvällen.Det är som ett stort hål när man märker att man håller på att bli galen.

"Haha hur tror du att du skulle reagera om du mötte...Hallå Sandra var är du...Åh fan just det hon gick hem för typ två timmar sedan"

Detta är bara en tanke som poppar upp i skallen på mig just nu.För det är så mycket jag vill och behöver just nu.

Jag behöver prata med Sandra om London.Om de där två killarna som gör att ens hjärta gör ett dubbelslag och sedan skenar utav helv*** varje gång man ser de i en rolig intervju eller en musikvideo.Om de där fantastiska låtarna som gör att man ler för sig själv varje gång man lyssnar på de.

"Eh okej??" kanske ni tänker just nu och jag förstår om jag låter som ett galet fan.Att jag inte har en chans att träffa den där söta och snälla långa killen som påminner om en mysig,stor krambjörn.

Men sanningen är den att det är något väldigt speciellt med detta.Det jag känner är något jag aldrig har känt förut.Jag vet inte hur jag ska beskriva det och ärligt talat så skrämmer det vettet ur mig.Men ju mer jag tänker på det desto mer säkrare blir jag på vad jag vill i mitt liv.

I hela mitt liv har jag undrat hur min framtid ska se ut och kommer jag någonsin att få uppleva de där fantastiska stunderna i mitt liv.

Ja!

Svaret är delvis ja på denna fråga som jag ställer mig.

Jag har delat tårar och glädje med min bäste vän och det gäller andra vänner med.Ja jag har tillochmed delat glädje och tårar med min ena bror,flera gånger.Hehe...Oj då en liten tår rann visst nerför min kind.Det finns så mycket fina minnen i mitt liv och jag vill inte glömma de.Men för att fånga sina drömmar måste du jaga de.

Att resa till London kommer bli tufft men det är vad jag vill.Jag älskar tanken på att jag är i London.Jag kommer skratta på planet men när jag väl slutar så kommer en röst i mitt huvud ploppa upp och fråga mig "Vill du verkligen det här?"

En liten tår kommer kanske rinna nerför min kind när jag inser att jag är på väg.Men min familj är kvar i Sverige.

Tja...Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag vill nå mina drömmar men det är klart att jag kommer sakna de.

Men inte så mycket att jag kommer att sitta på planet och storgråta.Men om det fortsätter i de här takterna så kan det finnas en risk att det blir enklare att säga hejdå än jag trodde.

Men någonstans i mitt undermedvetna så vet jag att jag inte känner så mot den personen.Att jag faktiskt älskar den personen.Men det är väldigt långt in som den tanken sitter och den kommer inte att förlåta det som har hänt bara sådär lätt.

För hur jag än vrider och vänder på det så finns de alltid där men det finns bara en som jag kommer älska mer än hela min familj och min framtida man.

Och det är du Ringo.Du finns alltid här för mig så jag har dig att tacka för att jag sitter här.

Om ni undrar så har ingenting hänt jag kom bara och tänka på lite saker men jag gråter inte.

Men nu måste jag gå för One Tree Hill börjar.

Ses!