Avskyr ni också när människor kommenterar allt ni gör?

Ja,jag vet att jag gör det.Det finns inget värre än när du gör något som du tycker om och så blir du alltid ifrågasatt om varför du gör det.

Eller som när du skriver något och så suddar du ut för att du inte tyckte att det blev ffint skrivet,när någon då frågar "Varför suddar du ut för"

Irritationen med frågan är att det inte är en fråga.Det är en ifrågasättande kommentar.Detta kan få dig att vilja säga åt personen att sköta sig själv och strunta i vad man gör,men istället så svarar man "Jag vet inte" och rycker på axlarna.

Men varför inte istället bara svara "Jag tyckte att det blev fult." Jo,för om man gör det så följer nästa fåniga kommentar "Men vad spelar det för roll" eller något dylikt.Detta kan få mig att bli galen och det förstör absolut mitt svajiga humör.Fast det är mycket värre om jag redan innan är sur.Jag förstår inte varför vissa människor orkar lägga ned så onödig energi på att ifrågasätta vad andra gör när de egentligen borde tänka på sitt eget liv.

För jag menar inte har väl jag bett de att styra mitt liv.Så varför borde man ta skit från någon som inte har något bättre för sig.Nej,deras kommentarer kan de gärna få hålla för sig själva,jag ifrågasätter ju inte de så varför måste de ifrågasätta mig?

Det är så onödigt och man blir så irriterad i onödan.Om alla skulle rätta sig efter andras kommentarer och inte följa sina egna tankar,hur skulle vi vara då? Kopior av varandra?

Jag har ingen aning men jag är trött på att få kritik på allt man gör och få ifrågasättande kommentarer på sina val som man gör.Nej ni kan sköta er själva och börja tänka igenom hur ni skulle reagera om någons ställde er mot vägen och började ifrågasätta er.Själv vill jag göra min val och leva mitt eget liv,utan att få kritik för det.Jag vet inte hur det är med er men jag skulle inte klara av att bli ifrågasatt dag in och dag ut.

Skulle ni?

Farmor!

Jag kände dig knappt.Det är 11 år sedan nu och jag önskar att jag hade fått lite mer tid med dig.Lärt känna dig bättre.Vad som gjorde dig glad,arg,ledsen och kanske till och med lycklig.Men nej,så fungerar inte livet.

Du var sjuk och det var jobbigt att se dig lida.

Fem år!

Jag var fem år när du försvann,hemskt och jag minns och kände dig knappt.Hur sjukt är inte det.Men jag fick aldrig chansen,hur mycket jag än ville.Det värsta är att jag inte minns ditt namn,men jag tror att jag vet om jag bara tänker efter noga.Det är så många frågor jag vill fråga dig.

Är du stolt över mig? Har du det bra där uppe? Är du med farfar? Hälsa honom i så fall.

Jag kommer bara ihåg vagt från tiden med dig.Det är bara några få bilder som dyker upp i huvudet på mig.De är de starkaste och ända minnena som jag har med dig.Det är smärsamt att tänka på att jag aldrig kan se dig igen.Trots att jag inte vet så mycket om dig så är det just det som smärtar mest.

Men nu kan jag aldrig få veta mer om dig.Inte om vad somm gjorde dig sädär lycklig och glad.

Kanske hade du ett speciellt leende som fick oss andra att le tillbaka.

11 år,det är lång tid och jag vet inte varför jag skriver detta just nu.Jag hoppas att du har det bra däruppe och att du kanske ser oss ibland.Kan du inte göra som ett tecken på att du faktiskt vakar över oss och att du finns med oss.Det skulle vara toppen.Jag älskar dig farmor men jag önskar att jag önskar att jag verkligen kunde älska dig lite mer,för jag vet ju så lite om dig.

Jag varken visar eller säger att jag saknar dig men inte en dag går utan att du inte finns i mina tankar.

Vad gör du just nu? Dricker du kaffe på fat med farfar? Hörde att du drack det så.Eller tar du det bara lugnt och vilar i frid?

Jag är så nyfiken.

Farfar!

Dig vill jag veta allt om eftersom jag aldrig har träffat dig.Men det har ingen av mina bröder gjort.Ditt namn sätter sig aldrig,varför vet jag inte.Det har bara blivit så.Jag har ju inga minnen med dig men jag skulle så gärna vilja se dig,om än bara för någon minut.Bara för att få se ditt ansikte.

Hur var du som person? Var du ofta på bra humör? Hade du något speciellt sätt att se sake roch ting på?

Det är så många frågor men inga svar.Det är tråkigt tycker jag och jag önskar nog mest av allt jag faktiskt kunde sakna dig.Men det är svårt att sakna någon du aldrig har träffat.Någonstans inom mig så hoppas jag att jag har lite av dig i min personlighet.Att jag kanske skulle vara lite som du.

Det skulle vara roligt om det var så.En annan fråga som jag alltid har undrat.Är jag lik dig i utseendet?

Jag har aldrig hört någon säga det.Mest av allt så hoppas jag att du har det bra därupp med farmor och resten av din familj.Jag älskar dig och farmor även om jag inte minns så mycket av er.Men ni finns alltid i mina tankar.

Det får bli ett snabbt inlägg :)

Jag har alltid tyckt om Kiss men på senare tid så är det som om jag tycker ännu mer om de.Haha det är ju egentligen inget konstigt med det,människor förändras.Tycker mer om andra saker än de kanske gjorde förut.

Jag tror att det har med och göra med min bok som jag fick av Sandra.Ja men den är i alla fall jättebra och jag tror att jag ska läsa lite ur den senare ikväll.Men innan det blir det franskaläxan och nu blir det matlagning.

Haha tycker lite synd om min familj som måste äta min middag.Nej men det ska nog gå bra.Ni vet vad de säger.Övning ger färdighet.

Har ni något favoritband eller favoritartist.

Vi ses!

Gjorde denna på mattelektionen och tig hjälp av bilden nedanför :)

Älskar den här boken :)  

Före  :)                                          Nu :P

Ja sådär ser min grytlapp ut idag,kanske inte så intressant men ville lägga upp den ändå.Det är inte ofta som det går problemfritt på syslöjden :D

Ha det bra allesammans.

Tja!

...lärare pressar oss elever alldeles för hårt i skolan?

Är jag den enda som blir trött första dagen i veckan och dagarna efter för att mann har så mycketa tt tänka på?

Skulle inte tro det! Det finns alldeles för många lärare som är både underliga och onödigt hårda,åtminstone på min skola.Jag vet inte hur det är på eran skola.Varenda dag vaknar jag med sådan trötthet att det är ett under att jag faktsikt kommer upp från sängen.Vår SO/SV lärare är ett bra exempel på den här sortens lärare.Hon ger oss uppgifter som är omöjliga att göra klart på så kort tid.Detta börjar göra mig smått irriterad och inte nog med det så är hon galet förvirrad.

Innan henne hade vi än annan lärare som också var rätt hård men man hann ialla fall klart sina uppgifter eftersom hon gav oss mer tid.Och om man kom någon minut sent så brydde hon sig knappt.Men vår nya,hon är helt galen enligt mig.Kommer man en halv minut sent eller en minut så skriver hon upp det på en gång.Ett annat exempel på att hon är förvirrad är att hela vår klass fick skriva noveller på svenskan,och efter rättningen skulle vi få tillbaka de.Detta var för typ två,tre veckor sedan.Ja,nu klagr jag bara men det finns fler lärare som pressar oss alldeles för hårt och det är så onödigt.

Jag menar vi är barn/tonåringar och ändå får vi hur många saker som helst att göra.Fast det kanske bara är jag som tycker det.

Eller så är jag så trött just nu att jag bara gnäller på så irrelevanta saker.Jaja och just mitt nya bloggnamn,jag kör omröstningen idag också så kom ihåg att rösta.Det skulle vara till stor hjälp.Om ni tittar i menyspalten så ser ni att det står omröstning.Där står också alternativen.

Men nu måste jag dra.

Tja!

Det kanske är något som inte bara jag är drabbad av.

Att inte kunna säga vad man tycker och det är väldigt tråkigt att jag är så.Men jag vet inte om ni såg det men förra veckan så skrev jag ett väldigt långt politiskt inägg.Var det någon som såg det?

Om ni gjorde så märkte ni väl att jag tog bort det några timmar senare.Tja...Det ångrar jag verkligen.För skrev verkligen hur jag kände och tyckte i nuet.Jag var så j*vla förbannad och bara skrev och skrev,tills jag tyckte att jag hade fått ut mig det mesta.Så när jag och Sandra satt i mitt kök på lunchen idag såberättade jag för henne att jag hade skrivit det inlägget men att jag senare samma dag hade tagit bort det.

Sandra tyckte inte att jag skulle ha gjort det utan att jag borde haft kvar inlägget och stått upp för mina åsikter.Själv håller jag med och tycker att jag var en fegis som inte hade kvar inlägget i bloggen och struntat i om någon tyckte att jag var konstig eller något annat.Jag har grubblat över detta hela eftermiddagen och funderat på att besöka PI igen,som jag gjorde förra gången,och skriva ett nytt inlägg som gör mig förbannad och uppretad.Men skulle jag då våga ha kvar inlägget och våga stå upp för min åsikter.

Ja vet ärligt talat inte men jag skulle nog försöka att motstå lusten att klicka på "Ta bort markerat inlägg"

En sak som vi människor är dåliga på är att våga stå upp för våra egna åsikter,särskilt de som inte säger så mycket i vanliga fall.Om man jobbar i grupper i skolan så är det oftast "Visst,det låter väl bra" när man kommer med ett förslag.Oftast när jag för en gångs skull kommer med ett förslag på idéer så får man knappt någon respons.Det är mestadels "Ja" och "Mm" samt nickningar.Jag vet för jag tillhör den gruppen.Men ibland så slås jag av tanken att "Du har en nbra idé här,så säg den istället för att inte säga någonting."

Sedan sitter man där och bollar med tanken på att uttrycka sina åsikter på ett bra sätt.Ibland säger jag något och ibland inte men på senare tid har jag börjat prata mer och mer.

Kanske känner ni igen er om jag säger "Jag trivs bäst i bakrunden än i rampljuset" eller "Jag är hellre en körsångare än en front-man"

Med andra ord så triv jag i det tysta.Jag säger inte mycket,än mindre hemma.Där säger jag ingenting om jag inte måste.Jag pratar knappt med mina föräldrar och oftast blir jag irriterad om de vill prata fast jag inte vill.När de frågar mig något får jag anstränga mig för att orka svara och när väl samtalet är över låser jag in mig på ett annat rum och pustar ut en lång suck,glad över att få vara för mig själv och bara lyssna på musik och kunna tänka i lugn och ro.

det lustiga är att jag vet inte varför jag känner så men jag hyser agg mot att prata hemma.Det är jobbigt och onödigt.

Varje gång jag säger något till mina föräldrar så är det som att prata med en vägg,de varken förstår eller bryr sig.

Så jag antar att jag har gett upp att prata över huvudtaget.Men jag tror att jag har kommit in i någon sort period där jag helst bara vill vara för mig själv.

Känner ni igen er?

Men nu ska jag plugga så vi ses väl senare skulle jag nog tro.Ha den forsatt trevlig dag allesammans :)

Tja!

Ja snälla glöm inte att rösta.

Vet inte om jag ska heta onelastbreath längre.Ni kan välja mellan två alternativ i menyspalten.Skulle vara till stor hjälp om du bidrog med din åsikt så vet jag vad ni tycker.Så snälla rösta.

Ha det bra allesammans och tack på förhand.

Tja!