Farmor!

Jag kände dig knappt.Det är 11 år sedan nu och jag önskar att jag hade fått lite mer tid med dig.Lärt känna dig bättre.Vad som gjorde dig glad,arg,ledsen och kanske till och med lycklig.Men nej,så fungerar inte livet.

Du var sjuk och det var jobbigt att se dig lida.

Fem år!

Jag var fem år när du försvann,hemskt och jag minns och kände dig knappt.Hur sjukt är inte det.Men jag fick aldrig chansen,hur mycket jag än ville.Det värsta är att jag inte minns ditt namn,men jag tror att jag vet om jag bara tänker efter noga.Det är så många frågor jag vill fråga dig.

Är du stolt över mig? Har du det bra där uppe? Är du med farfar? Hälsa honom i så fall.

Jag kommer bara ihåg vagt från tiden med dig.Det är bara några få bilder som dyker upp i huvudet på mig.De är de starkaste och ända minnena som jag har med dig.Det är smärsamt att tänka på att jag aldrig kan se dig igen.Trots att jag inte vet så mycket om dig så är det just det som smärtar mest.

Men nu kan jag aldrig få veta mer om dig.Inte om vad somm gjorde dig sädär lycklig och glad.

Kanske hade du ett speciellt leende som fick oss andra att le tillbaka.

11 år,det är lång tid och jag vet inte varför jag skriver detta just nu.Jag hoppas att du har det bra däruppe och att du kanske ser oss ibland.Kan du inte göra som ett tecken på att du faktiskt vakar över oss och att du finns med oss.Det skulle vara toppen.Jag älskar dig farmor men jag önskar att jag önskar att jag verkligen kunde älska dig lite mer,för jag vet ju så lite om dig.

Jag varken visar eller säger att jag saknar dig men inte en dag går utan att du inte finns i mina tankar.

Vad gör du just nu? Dricker du kaffe på fat med farfar? Hörde att du drack det så.Eller tar du det bara lugnt och vilar i frid?

Jag är så nyfiken.

Farfar!

Dig vill jag veta allt om eftersom jag aldrig har träffat dig.Men det har ingen av mina bröder gjort.Ditt namn sätter sig aldrig,varför vet jag inte.Det har bara blivit så.Jag har ju inga minnen med dig men jag skulle så gärna vilja se dig,om än bara för någon minut.Bara för att få se ditt ansikte.

Hur var du som person? Var du ofta på bra humör? Hade du något speciellt sätt att se sake roch ting på?

Det är så många frågor men inga svar.Det är tråkigt tycker jag och jag önskar nog mest av allt jag faktiskt kunde sakna dig.Men det är svårt att sakna någon du aldrig har träffat.Någonstans inom mig så hoppas jag att jag har lite av dig i min personlighet.Att jag kanske skulle vara lite som du.

Det skulle vara roligt om det var så.En annan fråga som jag alltid har undrat.Är jag lik dig i utseendet?

Jag har aldrig hört någon säga det.Mest av allt så hoppas jag att du har det bra därupp med farmor och resten av din familj.Jag älskar dig och farmor även om jag inte minns så mycket av er.Men ni finns alltid i mina tankar.

Det får bli ett snabbt inlägg :)

Jag har alltid tyckt om Kiss men på senare tid så är det som om jag tycker ännu mer om de.Haha det är ju egentligen inget konstigt med det,människor förändras.Tycker mer om andra saker än de kanske gjorde förut.

Jag tror att det har med och göra med min bok som jag fick av Sandra.Ja men den är i alla fall jättebra och jag tror att jag ska läsa lite ur den senare ikväll.Men innan det blir det franskaläxan och nu blir det matlagning.

Haha tycker lite synd om min familj som måste äta min middag.Nej men det ska nog gå bra.Ni vet vad de säger.Övning ger färdighet.

Har ni något favoritband eller favoritartist.

Vi ses!

Gjorde denna på mattelektionen och tig hjälp av bilden nedanför :)

Älskar den här boken :)  

Före  :)                                          Nu :P

Ja sådär ser min grytlapp ut idag,kanske inte så intressant men ville lägga upp den ändå.Det är inte ofta som det går problemfritt på syslöjden :D

Ha det bra allesammans.

Tja!

...lärare pressar oss elever alldeles för hårt i skolan?

Är jag den enda som blir trött första dagen i veckan och dagarna efter för att mann har så mycketa tt tänka på?

Skulle inte tro det! Det finns alldeles för många lärare som är både underliga och onödigt hårda,åtminstone på min skola.Jag vet inte hur det är på eran skola.Varenda dag vaknar jag med sådan trötthet att det är ett under att jag faktsikt kommer upp från sängen.Vår SO/SV lärare är ett bra exempel på den här sortens lärare.Hon ger oss uppgifter som är omöjliga att göra klart på så kort tid.Detta börjar göra mig smått irriterad och inte nog med det så är hon galet förvirrad.

Innan henne hade vi än annan lärare som också var rätt hård men man hann ialla fall klart sina uppgifter eftersom hon gav oss mer tid.Och om man kom någon minut sent så brydde hon sig knappt.Men vår nya,hon är helt galen enligt mig.Kommer man en halv minut sent eller en minut så skriver hon upp det på en gång.Ett annat exempel på att hon är förvirrad är att hela vår klass fick skriva noveller på svenskan,och efter rättningen skulle vi få tillbaka de.Detta var för typ två,tre veckor sedan.Ja,nu klagr jag bara men det finns fler lärare som pressar oss alldeles för hårt och det är så onödigt.

Jag menar vi är barn/tonåringar och ändå får vi hur många saker som helst att göra.Fast det kanske bara är jag som tycker det.

Eller så är jag så trött just nu att jag bara gnäller på så irrelevanta saker.Jaja och just mitt nya bloggnamn,jag kör omröstningen idag också så kom ihåg att rösta.Det skulle vara till stor hjälp.Om ni tittar i menyspalten så ser ni att det står omröstning.Där står också alternativen.

Men nu måste jag dra.

Tja!