Ja om ni tittar i meny spalten så kan ni se en omröstning.

Det uppskattas mycket om ni vill rösta för jag funtar på ett nytt bloggnamn.Vet inte om jag vill att bloggen ska heta onelastbreath.Vill förnya bloggen lite men samtidigt så vill jag ha kvar mitt gamla namn.

Ni kan väl hälpa mig genom att rösta på det bloggnamn ni tycker bäst om.Detta pågår bara tills på månad kväll så snälla rösta.Det skulle underlätta en hel del.Ha det bra och så ses vi kanske senare.

Tja!

Haha kommer ihåg detta :)   Lite random men vi lade upp den på The Kooks FB.De lade in den i sitt album!   

Underbara och söta Sandra ;) <3  Jag men västen blåstes upp så jag ser ut som en boll.   

Sandras sötaste Dolph.Snällare hund finns nog inte <3 :)

Ja det där väckte ju lite minnen.Några bilder är kanske lite random men de är grymt roliga.Skrattar så himla mycket åt den andra bilden.Ojoj jag kan inte fatta att vi vågade lägga upp den.Snacka om att förnedra sitt favoritband men det roliga är att biderna blev rätt lika de i verkligheten.

Men där fick ni några bilder.Vi ses kanske senare.

Tja!

...liv idag!

Haha det är konstigt hur vissa saker bara kan dyka upp,bara sådär.Min gamla digitalkamera hade jag ju med mig till Kreta och efter det annvände jag den hela sommaren.Men någon vecka senare när jag hade använt den så hade jag för mig att jag lade den på mitt golv.Vet inte varför men hur som helst så fick jag bara för mig det.Några dagar senare åkte vi iväg på min kusins bröllop och då tog jag massor med foton.

Jag kommer inte ihåg om det var då som jag insåg att min kamerasladd var borta eller om det var efter att jag hade kommit hem från Sandras landställe.

Ja några dagar senare skulle jag ladda in alla foton som jag hade tagit för några av de ville jag ju lägga upp på FB och på bloggen samt att jag skulle skicka några av bilderna.

Men till min förfäran upptäcker jag att sladden är borta.Jag överdriver inte när jag säger att jag letade överallt i mitt rum.Jag letade under sängen,under vecket i min sackosäck,i min bokhylla och över hela mitt golv.Dock var det ganska stökigt så när jag städade senare så tänkte jag "Ja men vad bra nu kanske jag hitta den"

Nej då det gjorde jag inte.Detta var då i början av höstterminen.Men så iförgår så tar min mamma fram en av sina handväskor.Och vad tror ni att hon tar upp ur den.Kanske inte så svårt att gissa men hur den kom dit förstår jag verkligen inte.Jag har inget minne av att jag lade den där i.

Jo,hon tar ju förstås upp min kamerasladd och fråga mig "Vet du vad det här är för sladd?"

Jag blev helt paff men också glad för jag har bilder på min kamera som jag jättegärna vill lägga in på datorn."Ja det är min kamerasladd som har varit borta sedan i början på höstterminen" Så hon gav mig den och då tänkte jag att jag skulle lägga in de på en gång.Då uppstår ett nytt problem.Min kamera är helt död och jag måste därför ladda batteriet.Så jag börjar leta efter min kameraladdare.Jag hade någon vagt minne av att jag hade sett den i min bokhylla så jag börjar där.

Jodå minsann,där låg den så jag tar fram min kamera och sätter i batteriet.Men då finns det ett ännu viktigare problem att ta itu med.Den del av laddaren som jag hittade var bara klumpen som du sätter batteriet i och för att kunna ladda den så måste du koppla in en sladd i klumpen.Men självklart så saknas den sladden.Så imorse när jag vaknade så började jag leta efter den i mitt rum.Men där är den ju inte.

Samtidigt sade jag till mig själv "Den kommer väl fram senare" och gick in till rummet där min dator står.Men när jag kommer in i rummet så slår tanken mig att byrån som vår tv står på har tre lådor.I två av de där lådorna ligger det elektroniksaker samt massor med sladdar.Så jag öppnar den understa och börjar rota lite i den.Där får jag fram en digital fotoram och en sladd som jag koppla från min gamla digitalkamera till tv:n.

Men så får jag upp en sladd som ser väldigt bekant ut.Jag sätter in den i min laddningsklump men det känns inte riktigt som att den passar för det är jättesvrt att få ut den.Man får ta i som in i bomben.Därför lägger jag den bredvid mig och fortsätter leta."Fast ändå" tänker jag för mig själv.Så jag tar med sladden och klumpen till närmaste eluttag.

Om den skulle passa så skulle dne börja ladda på en gång eftersom batteriet redan sitter i klumpen.Och om den passar ska en liten lampa på laddningsklumpen börja lysa gult annars ska den inte lysa någonting.Så jag sätter i sladden i kontakten och vad tror ni händer.

Jo lampan börjar lysa så om några timmar eller något så kan jag ha mer bilder på datorn.Jippi Det är verkligen intressant att se hur slumpen kan avgöra saker.Det var bara en ren slump att mamma hittade min sladd och det vara bara av en ren slump attt jag kom på att rota i en av lådorna.Ja men kanske får ni se några bilder från min gamla kamera.Men ha det så bra allesammans,ska fixa lite andra saker nu.Vi ses kanske senare.

Tja! 

Har inget bättre för mig ändå!

Varför då inte ha en liten gissningstävling,jaaaa.Höhöh kanske inte men jag måste ha någon sorts timekiller.

Vi börjar med en enkel fråga :)

På vilken hand sitter mina ringar? 

Gissa gärna även om det är fånigt men jag har som sagt inget bättre för mig.Ha det bra och trevlig helg allesammans :)

Tja!

För det spökar inte hos dig!

Om du hör musik så är det för att jag har fixat lite läsmusik och det startar av sig själv.Men om du inte vill höra på det så är det bara at klicka på stop/pause.

Inget mer med det men bläddra gärna igenom musiken och kommentera vad du tycker.

Har hållt på med det ett tag.Det tog ju lite tid men det var nog allt jag hade att säga för nu.

Vi ses kanske senare.

Tja!

...men jag vet inte vad det är.

Ändå vet jag att det är något som fattas i mitt liv.Men vad katten är det då? Hm! Hur jag än vrideroch vänder på det så får jag ändå inte fram något svar.Jag tror bara att min längtan till London tar knäcken på mig.Jag vill dit nu.NU Jag vill inte vänta tre år,jag vill åka precis här och nu.När jag väl gör det så ska kameran hängas runt min hals och min dator ska hängas över axeln.Min vänstra hand ska hållas i kanske min bäste väns hand och tillsammans ska vi gå på flygplanet.En timme går och därefter är vi framme.Då är det jag och du mot världen Sandra.

Just nu känner jag mig konstig.Jag sitter hellre inlåst på mitt rum och gör ingenting än att döda lite tid med famlijen.Varför är det så? Det känns som om att jag inte har lust med någonting.Inte just nu i alla fall.Men jag är nog bara så uttråkad att jag tycker att jag själv är tråkig.Egentligen vill jag bara lämna stan för ett tag och bo på landet för en tid.Jag tror att det skulle vara bra.Men jag tror jag vet varför det känns så konstigt.Jag brukar alltid vara hos mormor och morfar på loven och den här veckan så var jag inte där.

När ens bäste vän åker till sin mormor och morfar så sitter jag här själv som en riktig soffpotatis.Datorn är nog min bäste vän då men det blir ju rätt tråkigt när man inte orkar sitta där längre.Då går man runt i resten av lägenheten och det är alldeles tyst.Det är tomt och jag känner mmig ensam.Det är oftast då som jag vill vara i London och få ha en stor söt krambjörn bredvid mig.

Haha Sandra fattar!

Men men,tre år till så jag får helt enkelt göra det bästa av det.Nu ska se på lite film,vi ses.

Tja!

Älskar den här låten,hoppas att ni gillar den med.Vad tycker ni? Finns det något Kiss-fan här som besöker min blog? Träd fram i så fall,skulle vara intressant att veta vad du tycker. Men njut av låten som är skriven av Peter Criss.

Tja!

Det ordspråket gillar jag.

Det stämmer verkligen på mig och säkert på många av er andra.Eller vad säger ni? Fick ett samtal från Sandrisch runt 11 idag och hon undrade om jag villa komma över och hälsa på hos hennes mormor och morfar.Åh,de är så snälla och söta de men det är de i hennes familj.Nåväl tog tåget in och så mötte hon mig vid tunnelbanan.Men det roligaste är när jag kliver av tåget och hamnar på perongen,för det är ju så man går av ett tåg.

Ja när jag gör det så måste du gå ner för en trappa för att komma till tunnelbana,självklart så finns det två trappor på varsin sida om perongen och jag vet inte vilken jag ska gå nerför.Nu kanske ni tycker att jag är korkad och det är jag nog också men ni måste ha åtanke att jag åker inte tåg om jag inte måste,och det är inte ofta.

Så jag blev osäker på var någonstans jag skulle gå ner eftersom jag vill inte gå vilse.Min mobil hade jag ju med men jag har bara råd med ett samtal så jag vill inte kast ut det på ingenting.Till slut bestämde jag mig för att chansa på Sandras mobil eftersom hon måste ju undra vart jag hade tagit vägen."Hallå" svarar hon."Hej var är du?" frågar jag."Jag har irrat runt på perongen i minst fem minuter och vet inte var jag ska gå ner" förklarar jag och rör mig till trappan.Jag måste ha sett ut som en stor jubelidiot och jag såg på folks blickar att de tyckte samma sak."Va? Okej men gå ner för trappan"

Jag stirrade runt och sade sedan "Det finns en trappa som leder ner under perongen och där är dte spärrar ska jag gå ner där?" Jag hade redan börjat gå ner och Sandra svarade att jag skulle det."Kan du se några ben i trappan?" frågar jag och tittar ner men jag ser inte tillräckligt under taket.Sedan kommer jag ännu mer ner och då ser jag Sandra stå böjd och tittar under spärrarna."Hallå titta bak" Sandra vände sig om men vände snabbt om igen."Nej va jag kan inte se dig" Jag skrattade när jag tänkte på hur dumt allting var.

Här går jag och pratar i telefonen för att jag kan ta båda trapporna ner och ändå komma ner på samma ställe."Vänd dig om igen" sade jag och skrattade.Den här gången såg hon mig och därefter skyndade vi oss ner till tunnelbanan.Ja jag vet att jag är lite korkad men jag åker inte tåg.Men så kom vi fram till hennes mormor och morfars lägenhet och där åt vi lunch,såg på skidor,otroligt spännande när damerna körde stafett och tod gul,och satt vid Sandras mormors dator.

Sedan följde Sandrisch och hennes mormor med mig till stationen och därefetr tog man tåget hem.

Lustigt nog träffade jag fem personer som man kände igen.Kändes som om man träffade hela sin förort.Men nu sitter jag här och lyssnar på musik och ska bara slappa.Som sagt "Borta bra men hemma bäst!"

Tja! :)